Glöd, passion och jävlar anamma

Man manar till tålamod och får se ett lag som tigger om att få kritik. Det duger inte att uppträda som AIK gjorde igår kväll.

Det var inte ett lag som lyste av självförtroende som klev in på isen i Oskarshamn. Tvärtom. Av tro, hopp och tålamod syntes inte röken. De enda som verkade tro på AIK igår var (några av) supportrarna. Personligen upplevde jag under bråkdelen av en period hur min egen tro förbyttes i tvivel. AIK uppträdde som ett nervigt juniorlag kryddat med en handfull virriga föredettingar. Den som tittade riktigt noga kunde se att Michael Nylanders klubba i själva verket var en rullator. Ingenting fungerade. Ingenting var bra. Allting luktade bottenslam och sopnedkast. Man blev inte glad. Man blev trött.

* * *

Med de unga spelarna säger jag: Ha tålamod.

Till de äldre spelarna säger jag: Prestera eller dra!

* * *

Det är förhoppningsvis ett lag som brinner av revanschlust som åker in genom borgen på Hovet i morgon. Det är förhoppningsvis ett lag som tänker visa att det s.k. "Nya AIK" inte bara är snack och tomma ord. Kommer ni ihåg vad Patric Blomdahl lovade i samband med upptaktsträffen? Vi är några stycken som gärna vill se det löftet infrias. Och det med start i morgon. Mot Timrå. På Hovet.

En femte raka torsk vore förödande, inte bara för spelarnas självförtroende. Om AIK överhuvudtaget ska lyckas locka några säsongskortslösa gnagare till matcherna framöver krävs det glöd, passion och jävlar anamma.

Sedan gör det förstås inget om AIK dessutom lyckas vinna för en gångs skull. #JAGÄR inte bitter.