Etthundrafemtio poäng kvar...

AIK har inlett säsongen med två raka förluster. En inspelad poäng av sex möjliga. Surt sa räven och gnagaren höll med.

Torsdagens premiär på Hovet fick ett snöpligt slut. Det snöpliga slutet följdes upp med platt fall i Haparanda. Pessimisten drar paralleller till förra säsongen: Nu känns det så där igen. Optimisten rycker på axlarna och tar det kallt. Realisten inser att det finns en hel del att jobba på och manar pessimisten till tålamod med lagbygget. Sakta men säkert ska AIK anno 2014/15 ta kliv i rätt riktning. Förlusten mot Asplöven var inte så väldigt oväntad. Den var inte ett s.k. fall framåt. Men kanske var den ett litet uppvaknande. Inte minst för optimisten. Välkommen till HockeyAllsvenskan, typ. AIK kommer inte att få någonting gratis den här säsongen.

En poäng så här långt alltså. Etthundrafemtio kvar att spela om. Än så länge ingen anledning till oro. Än så länge ingen orsak till panik.

* * *

Michael Lindqvist gjorde säsongsdebut igår. Han kommer att bli viktig för AIK. Mycket viktig. Tillsammans med Ekarv ska han bära ett lass framåt. Exakt hur tungt det lasset blir att bära kan vi sia om. En sak är jag säker på: Pöjkera är redo. Fröberg tror och hoppas nog att fler spelare får fart på poängproduktionen snart. Jag vet inte hur han tänker men det är ju ingen vild gissning att några av namnen stavas Sandberg, Trkulja, Hagelin och Lillieström Karlsson. Räkna dock inte med någon målfest på tisdag. Det är Almtuna vi möter.

Förresten älskar jag redan Marcus "Messy" Jonsson. Han har alla förutsättningar att bli en publikfavorit på Hovet.

* * *

Gårdagens stora hjältar åkte i samlad trupp till Haparanda. De höll stämningen uppe matchen igenom och hyllade laget långt efter att den feta damen tystnat. Trots torsk och platt fall stod de kvar på läktaren och gav sin närmast villkorslösa kärlek.

Jag är säker på att spelarna förstod. I år har vi tålamod.