Bång, Bång, Bång

Till skillnad från majoriteten av tuffa gnagare gillar jag tokroliga skojerier. Till exempel älskade jag den lite larviga melodin som spelades varje gång Pavel Patera gjorde mål i svartgult. "Patera, Patera, Patera! Patera, Patera, Patera!", gick den. Jag får rysningar än idag när jag tänker på den käcke tjecken och hans blonda hockeyfrilla. Patera gyllene hårsvall satte glans på mina vintrar 1996-1998.
-
Det var tider det! Ljuva nittiotal, en tvättäkta checking-line, silverhjälmar och Hjallis. Herregud. Minns ni Timo Nykopp - lastbilschauffören med det tunga skottet. Hans enda brist var att han inte kunde åka skridskor.
-
Varför denna nostalgiska inledning på ett modernt blogginlägg? Varför blicka bakåt när framtiden är vår?
-
Bång och Henrik Eriksson har skrivit på nya kontrakt. Härligt härligt, farligt farligt. Pusselbitarna faller på plats. En eller två klassbackar till och jag är nöjd. Men nu till inläggets kärna...
-
Jag gillar alltså tokerier och skoj. Sådant som andra tuffa gnagare skulle kalla trams. Jag är helt enkelt lite töntig. Och stolt över att vara det, förstås. Endast döda fiskar flyter med strömmen eller vad är det man brukar säga? Hur som helst, nu när Bång singnerat kontraktet lanserar jag min idé: AIK bör förära nummer 20 en egen sång. Närmare bestämt introt till denna tokroliga visa:



Bång, Bång, Bång, Bång, Bång, Bång, Bång, Bång, Bång.
-
Ja, det vore för härligt tycker jag.
-
Plötsligt från ingenstans slår mig ännu en snilleblixt från klar himmel: AIK Hockey borde förstås ta sin extremt häftiga entré till en ännu högre nivå. Varför inte hyra in Nick Borgen, den gamle baggen, och låta honom sjunga We are all the winners i samband med att våra tappra iskrigare intar Hovets rink! Tänk er själva: Säckpipor, brinnande torn, Borgen x 2, hockeyfrilla och körtjejer. HOAH! Kanske kan Guldvipporna göra bejublad comeback också!