Stand by me

Efter en blytung start på säsongen har AIK på sistone börjat få ordning på bitarna. Skön seger i Västerås igår och mycket var bra:

1. Försvarsspelet, som var så oerhört svajigt i inledningen av säsongen, börjar äntligen sitta som det ska. Mot Västerås var AIK genomgående stabila i egen zon. I tredje perioden lyckades vi spela på ledning hela vägen fram till fläskfians trudelutt. Härligt!

2. AIK gjorde återigen mål i powerplay, två stycken till och med. Fantastiskt nog var det Ryan McKiernan som gjorde båda målen. Någon, ni får gissa vem, stod i första pausen och sågade just McKiernan för hans bristande spelförståelse och återkommande felbeslut i egen zon. Jag kan egentligen ingenting om hockey.

3. Uthålligheten. Trots väldigt många spelare på skadelistan orkade AIK manövrera ut Västerås på bortaplan. Det finns hjärta och styrka i laget. Mot slutet anade jag att en trötthet började sprida sig, men spelarna fortsatte agera konsekvent och metodiskt. Korta, intensiva byten, avlastning och sarg ut. AIK ägde den egna blålinjen och var nästan varje gång först ned till pucken bakom eget mål.


* * *

Mindre bra var utbudet av mördegsprodukter i ABB Arena. Jag trodde i min enfald att Västerås var en hockeystad. Noll mazariner men en helvetes massa klappor senare vet jag bättre.

* * *

Det började med ett skojfriskt inlägg. Fem år senare, efter mycket käbbel och skratt i bloggosfären, på twitter och i telefon, möttes vi till slut över en kopp kaffe. Du och jag, GurkOlle. Vi är vänner.

* * *

Efter AIK:s vinst i Västerås vill jag framförallt hylla Daniel Rudslätt.

För tålamodet och för modet.
För karaktären.
För integriteten.
För att han valde att stanna kvar på sin post, trots att det blåste kalla stormar.

Mod, karaktär och integritet. Det är vad ledare är gjorda av.