Kom tårarna om natten
Det var den 12 april och ledningen hade kallat till informationsmöte för oss medlemmar. Jag gick dit med en klump i magen. Jag gick därifrån med en ännu större klump i magen och med en knuten näve i fickan. Framtiden kändes oviss och långt ifrån säkrad. Mötet hade väckt fler frågor än det gett förtroendeingivande svar. Några timmar senare skrev jag på Twitter:
Jag är skeptisk.
Jag trodde ingenting, visste ingenting.
Det ryktades hit och dit. Det konspirerades och rekonstruerades. Ingen är större än klubben, sa alla. Vissa agerade som vore de.
* * *
Idag skriver jag den 1 maj. Läget är ett annat. Exakt hur landet ligger vet väl ingen, men jag konstaterar: Rekonstruktionen är ett minne blott. Pengar har investerats liksom förtroendekapital i form av Anders Gozzi och Roger Melin. Stefan Persson har meddelat att han stannar. Kanske är Gunnar Persson på ingång. Från att ha varit en sektion i fritt fall andas hockeyn optimism och spirande framtidstro.
Det våras för Gnaget. Och kanske för bloggen.
Min blogg, mitt ansvar.
För AIK.
 |
| ...inte beredd att dö än |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar