Låt kärleken slå rot

Jag är hemma igen efter en veckas semester i Småland. Astrid Lindgrens Värld rekommenderas starkt, både för barn och för vuxna som är som barn. Heta forumskribenter, anonyma mejlmobbare och annat löst folk göre sig emellertid icke besvär. Kling och Klang är förvisso lika klumpiga i verkligheten som i sagan men den där Pippi ska man akta sig för att käfta med. För att inte tala om världens bästa spruttflygare. Tror ni inte att Karlsson på taket sprutade vatten på självaste stackars Boris. Med en sketen blomspruta! Och till råga på allt inför ett hundratal skrattande småungar. Gissa om jag kände mig som ett offer. Som en dränkt drummel. Som en tillintetgjord liten plutt.

Men det är en världslig sak.

Nu är jag som sagt hemma igen, back in business. Ikväll tänkte jag: kanske man skulle blogga sig ett litet semesterinlägg.

Men det bidde inget semesterinlägg. Innan jag satte igång med att semesterinlägga råkade jag nämligen klicka på statistik-fliken (endast tillgänglig för den inloggade bloggaren himself). Jag höll bildligt talat på trilla av pottan när jag såg hur många besökare BB har haft de senaste dagarna. Tydligen har ett provokativt och smålurigt inlägg som jag krystade fram för lite mer än en månad sedan nu rört upp känslor på sina håll. Folk har reagerat, både med kommentarer och foruminlägg. Jag är djupt tagen av den respons och uppmärksamhet som min ytterst genomtänkta bloggpost nu fått och får. En del hyllar den, desto fler sågar den. Men man får ta det med ro. Folk får väl tycka vad de vill? Det är inte för inte som vi har yttrandefrihet i kungariket.

Det är viktigt att jämföra. Ibland tänker jag på Laika. Ibland tänker jag på hur de har det i Kina.

Mullenuff.

Istället för att klämma ur mig ett skitkul semesterinlägg fann jag mig i afton alltså surfandes hit och dit på ett par olika forum för AIK-supportrar. Därefter läste jag och läste om de kommentarer som det aktuella inlägget fått här på bloggen. Jag funderade på att ge svar på tal men jag orkade inte. Istället snöade jag in på Ted Gärdestad och en skön låt. Ni ska veta att det fanns en tid då jag älskade att lattja med hink och spade. Men efter att jag som femtonåring råkat få kattbajs i hinken (och på tungan) övergav jag sandlådan. Sedan dess hänger jag mig endast åt lekar som skänker mig glädje. En lek som jag tycker är jätterolig att leka är att spela dummare än vad jag är. En annan är att travestera gamla hits. Dagens trudelutt tillägnas kort och gott vemhelst som känner sig träffad.



Jag vet att du tvivlar på min verklighet
Du tror att jag är dum och ingenting vet
Men som en maskros blommar jag på en asfaltsgård
Jag kryper fram och sätter mjukt mot hårt

Åh du, låt kärleken slå rot
och bryta ny mark
och stå emot hat och hot
För just här, min envishet är stark
När ögonen tror
att ingenting gror
För en gångs skull; låt kärleken slå rot

Se hur mobben hopas för att visa bröst
Ingen vill va ensam och utan tröst
Men ingenting kan välta mig från min maskrostro
Jag går min egen väg och bygger min bro

Åh du, låt kärleken slå rot
och bryta ny mark
och stå emot hat och hot
För just här, min envishet är stark
När ögonen tror
att ingenting gror
För en gångs skull; låt kärleken slå rot

Om du ser på saken som om den var svart
och vitrandig som zebran når du ingen vart
Som ett hav som rullar in mot naken strand
vill jag svalka av din heta hand

Åh du, låt kärleken slå rot
och bryta ny mark
och stå emot hat och hot
För just här, min envishet är stark
När ögonen tror
att ingenting gror
För en gångs skull; låt kärleken slå rot